Kortvasan

Idag är det 47 dagar kvar till Kortvasan och jag har tagit årets och tillika säsongens första skidtur. Jag är inte alls i form men med lite vilja ska det väl gå. Kul ska det bli iaf!

Äventyr i fädrens spår

I fredags var det dagen med stort D. Dagen som jag har laddat för sedan oktober. Det började riktigt dåligt. Jag och M skulle åka tillsammans. Vi skulle bo hos U som också hon skulle åka. M fick halsfluss och U har småbarn så hon har varit småförkyld de senaste veckorna. Kvar var bara jag. Och 6000 andra.

I torsdags åkte vi upp till Mora. Jag hämtade ut min nummerlapp, laddade med pasta till middag, fick skidorna vallade, agerade repetitionspianist på kompisens körövning. Allt var frid och fröjd. Så gick vi och la oss. Då började det snurra i mitt huvud och helt plötsligt kom jag på att jag hade glömt pjäxorna i hallen i Karlstad! Shit, pommes frites! Nu är det kört, tänkte jag. Hela huset i Mora var helt tyst, alla sov. Mitt i natten kan man ändå ingenting göra, försökte jag intala mig, men den natten sov jag väldigt oroligt.

Morgonen kom och allt löste sig på bästa sätt. Jag fick låna kompisens pjäxor och tillslut kom jag iväg till Oxberg.

Nu väntade 3 mil i fädrenas spår. Vädret var helt ok, men föret var som köpt potatismos - sladdrigt. Vilken känsla det var att komma till kontrollerna. Varje kontroll var en deletapp och där visste jag att det fanns energi i form av blåbärssoppa och där var det festlig stämning med levande musik och massa folk. Aldrig förr har väl blåbärssoppa smakat så gott! Jag fick energi så man orkade en liten bit till. 3 h och 20 minuter senare gled jag över mållinjen i Mora. Trött men lycklig.

Det här ska jag göra om! Det var riktigt roligt och jag fick värsta kicken!

Idag ska det bakas fastlagsbullar. Recept kommer senare.

Att vara i ett stim

Min sambo och jag befinner oss i ett stim. Vi har nu i en månads tid lyckats hålla rent i vårt kök. Varje kväll ser vi till att diska ren all disk innan vi går och lägger oss. Det är en fröjd att kliva upp på morgonen och diskbänken är fri. För att inte tala om hur det känns när man kommer hem efter en dags arbete och man kan sätta igång och laga mat utan att diska först.

Självklart tycker kanske vissa, men jag och J hör inte till den ordningssamma sorten. Vi har snarare diskat före maten än efter. När maten väl är lagad och uppäten så ser köket återigen ut som ett bombnedslag. Det roliga i kråksången är att vår nya vana inte ens är jobbig.

Nu ska jag sluta jobba för idag och ta mig ut i skidspåren. Solen lyser och det är några minusgrader. Kan det bli bättre?

Kortvasan

Bilden är lånad från www.vasaloppet.se

Jag har bestämt mig! Jag ska åka kortvasan, dricka blåbärssoppa och bli alldeles mör i kroppen. Den 20 februari smäller det. Jag hoppas på en snörik vinter och jag funderar på hur jag ska lägga upp min träning, men först och främst ska jag införskaffa ett par skidor... ;-)