Jag anar en trend

Rabarbern växer så det knakar. När jag planterade dem för två veckor sen var de bara små, små knölar. Frågan är om det blir tillräckligt mycket för att jag ska kunna göra rabarberdricka nu i sommar. Om några veckor borde jag iaf klara av en rabarberpaj.

Nu till Eurovision song contest. Israels sångare Harel Skaat var tyvärr en stor besvikelse. Synd på en bra låt! Vinnaren tycker jag var ok, inte mer. Det var en alltför tjatig låt, visserligen med ganska charmigt uttal på engelskan, men för mig höll den inte hela vägen.

Jag tycker mig dock ana en trend för vinnarna av Eurovision de senaste åren. Generellt sett så är många nummer mer och mer överarbetade. Varenda liten rörelse ända ut i fingerspetsen ska vara koreograferad och alla kameravinklar ska sitta perfekt. Det gör det hela tråkigt och opersonligt. Se till exempel Azerbajdzjans bidrag (ni vet drip, drop-tjejen vars låt var skriven av Anders Bagge) Georgiens bidrag är ett annat exempel. Utmärkande för de senaste årens vinnare är att de visserligen haft dansare på scenen och många har varit genomkoreograferade, men det har inte varit "perfekt" och det har känts äkta. Framförallt så har sångaren inte dansat så förtvivlat mycket.

2010 - Satellite med Lena Meyer
Avskalat och enkelt scenframträdande.
2009 - Fairytale med Rybak
Rybak med tre dansare och två som körar. Det dansas hejvilt, men Rybak känns naturlig och avspänd och dansar inte med.
2008 - Believ med Dima Bilan
Det nummer som sticker ut lite från min teori. Väldigt märkligt med en skridskoåkare på scen.
2007 - Molitva med Marija Šerifović
Min favorit de senaste åren. Ett gäng doasångare som lyfter lite "sporadiskt" på händerna ibland. Känns äkta och Marija levererar mycket känsla när hon sjunger.
2006 - Hard rock Hallelujah - Lordi
Ja, vad kan man säga? Lordi kör sitt eget race. Bara den sjuka idén att gå klädda i sina dräkter en hel vecka och vägra visa sina ansikten säger ju en hel del. Men även det här numret är äkta och det är inte så noga att varje liten fingerrörelse måste sitta på plats.
Längre bak än så här kan vi inte gå, för då håller inte min teori, men jag tar ändå ett exempel till.
2005 - My number one - Elena Paparizou
Här är istället ett exempel på ett perfekt nummer, alla danssteg sitter där de ska. Sångerskan är smal, snygg och dansar även hon exemplariskt. Kameravinklarna är perfekta och alla kollar dit de ska.

Ett litet klipp med Serbiens vinnarlåt 2007 - Molitva:

Eurovision

Nästa vecka smäller det. Då brakar Eurovision song contest igång. Semifinaler tisdag- och torsdagkväll och final på lördag. Naturligtvis kommer jag att sitta bänkad framför tvn. Vad jag ska äta har jag inte tänkt ut än, men lite festligare måste det bli.

Jag har inte hunnit sätta mig in i alla låtar i år, men här följer ett klipp på Israels låt som jag tror kommer att bli placerad högt. Om den vinner eller inte låter jag vara osagt, då jag tror att den kan ha lite svårt att gå hem ute i stugorna. Jag gillar den i vilket fall.

Fetaostfyllda köttfärsbiffar

Dåligt fotade fetaostfyllda köttfärsbiffar.

I casa Sandström-Nilsson följer vi med spänning melodifestivalen. Det är alltid svårt att sia kring utfallet, men roligt att följa med i. Vi passar naturligtvis på att äta något gott i samband med tv-tittandet. I går blev det fetaostfyllda köttfärsbiffar. Receptet har jag skrivit här men det är så gott att jag lägger in lite bilder också som kanske kan inspirera. Till åt vi en god sallad och potatisen cherie klyftad och sen tillagad i ugn.

Finhackad fetaost.

Finhackad purjolök.

Grundsats köttfärs.
Här gjord på havregryn och havremjölk och sen smaksatt med örtkryddor och rå lök.

Halvfärdig köttfärs biff.

Jag tar en klick köttfärs, plattar ut, lägger ovanpå och sen viker jag ihop kanterna.

Klyftad potatis.