Besök hos Familjen

Min man och jag tillbringade några trevliga dagar i Göteborg. Naturligtvis ingår det att äta gott när man är på semester. Första kvällen var dock en stor besvikelse. Dyrt, taskig service och ingen kärlek till maten.

Andra kvällen lyckades vi dock med en fullträff. Vi hamnade hos Familjen. Restaurangen fick nyligen pris för "Årets bästa miljö och stämning" av White guide 2010 och sen jag har besökt stället så förstår jag varför. Personalen springer omkring i gympadojor, chinos och en "fritidsbetonad" skjorta. Första rummet man kommer in i är täckt av en heltäckningsmatta som ser ut som trasmattor och den övriga inredningen är väldigt speciell. Det går i rött, mintgrönt och silver. Märkliga kombinationer men helheten fungerar på något knepigt sätt.

Maten då? Den var inte alls märklig. Inte särskilt märkvärdig heller. Enkla rustika smaker i trevliga kombinationer, inget oväntat eller konstigt. Dessutom var det billigt. En färdigkombinerad 3-rätters meny för 295 kronor tycker jag är ett bra pris.

"La Bella Principessa", ett nyupptäckt konstverk av da Vinci.

Om ni ändå är i Göteborg så rekommenderar jag även ett besök på :And there was light, en utställning med verk av Leonardo da Vinci, Michelangelo och Rafael samt en hel del andra italienska renässanskonstnärer.

Grythyttan

För några veckor sedan åt vi en fyra rätters middag på Grythyttans gästgivaregård. Det kändes lyxigt och kul att få möjlighet att avnjuta detta gourmetpaket och jag och mannen hade en riktigt trevlig kväll. Så här såg menyn ut:

Aptitretare
Raggmunk med stekt fläsk

Förrätt
Bakad röding
pumpa, pickels, gräddfil samt brynt smör
2008 Albariño
Valmiñor, Rias Baixas, Spanien

Varmrätt
Fläskfilé och sylta på gris från Rocklunda gård
potatis- och päronpuré samt lagersky
2008 Vicor´s Choise Pinot Noir
Saint Clair, Marlborough, Nya Zeeland

Mellanrätt
Ost från Bredsjö
russin- och filmjölksbröd, inkokta sultanrussin, fikonmarmelad samt fikonpuré
1997 Château de Cérons
Château de Cérons, Bordeaux, Frankrike

Efterrätt
Tranbär och hasselnötskaka
vanilj- och karamellglass
2008 Moscato d'Asti dei Giari
Ricagno, Piemonte, Italien

Hur var det då? Nu är det några veckor sen vi var där, så det blir bara några allmänna, luddig omdömen.

Först fick vi en liten, liten aptitretare. Trevligt och gott.

Förrätten var väldigt spännande, det var många olika smaker men de fick ihop det på något sätt. Vinet passade perfekt till.

Varmrätten var inte så spännande, men väldigt god. Som ni ser på bilden ovan så kom de in med silverkupol över maten. Servitörerna lyfte på kupolen exakt samtidigt. Festligt! Detta är tydligen något de alltid gör på Grythyttan. Vinet var ok.

Mellanrätten - som jag kallar den - var kvällens besvikelse. Ostar, russinbröd och fikon på längden och tvären. (marmelad och puré - jag förstår inte varför det ska vara så fantastiskt att göra puréer av allt?) För min man som varken gillar mögelost eller fikon var det här ingen höjdare. Själv gillar jag både mögelost och framförallt fikon (är smått beroende av de sistnämnda) men den här rätten var märkligt komponerad. Sött och salt, men det kändes som om det saknades nåt. Inte klockrent alltså. Vinet till var fruktansvärt gott. Farligt lättdrucket.

Så till det sista - Efterrätten! Den var god, men vid det här laget började vi vara väldigt mätta, så jag fick faktiskt inte i mig allt. Dessertvinet till var gott.

Alla bilderna är lånade.

Grythyttan

I helgen bär det av till Grythyttan. Vi hade den stora äran att få ett presentkort där när vi gifte oss. Givarna var några som kände oss som förstod att vi skulle uppskatta att få resa dit och äta massa god mat. Inte helt fel. Speciellt nu i novembermörkret som är så grått och tungt. Det vi har beställt kallas för ett "gourmetpaket" och i det ingår bl.a. en fyra-rätters middag. Jag längtar!

Strutsbiff

En av strutsarna på strutsfarmen.

Nu när vi var på turné så åt vi faktiskt på bra ställen också. Ett ställe som jag kan rekommendera är strutsfarmen i Gerdal utanför Örnsköldsvik. Väldigt trevligt bemötande och riktigt gott kött. Strutskött påminner ganska mycket om nötkött och de vågade krydda det ordentligt, det var till och med lite bett i det hela. Så är ni i trakterna gör ett besök! Om inte annat för att det är häftigt att testa nya smaker. (jag antar att ni inte har ätit struts förr...) Det är roligt med människor som brinner för vad de gör, och det kan man verkligen säga om ägarna till Strutsfarmen. Roligt är också att de gör allt själv, från ägg, uppfödning, slakt till tillredning av de färdiga rätterna. Sånt gillar jag!

Fru Sandström och basen Per bland strutsarna.

Förlovning

Igår var en stor dag i mitt liv eftersom jag och Joakim förlovade oss. Det känns stort och bra. Förlovningen firade vi med att först gå på en hockeymatch; Färjestad-Modo. Modo förlorade... Kanske inte bästa sättet att fira en förlovning på då vi håller på olika lag, men det var väldigt trevligt ändå och något vi alltid kommer att minnas.

Efter matchen åt vi en riktigt god middag på Lilla Martina Bar och Bistro. Allt var supergott, speciellt varmrätten som var Osso bucco med risotto. Det enda jag kan klaga på är teet. En liten kaffekopp med påste. Synd när allt annat är så bra att de inte kan lägga ner lite kärlek i teet.

Min helg i bilder

Poolish. Riktigt bubblig och fin. Enligt boken så ska den sjunka ihop i mitten när den är klar. Det har inte denna gjort.

Baguetter. De blev goda, men något lätt och luftigt inkråm kunde inte skådas någonstans, inte heller den knapriga ytan. Tror att det behövs en vekare deg. Jag får exprimentera lite till.

Värmlänningarna. Har jag nu bosatt mig i Värmland måste jag ju se Värmlänningarna, ett bygdespel som spelas för 55e året i rad i Ransäter. När spelet började gassade solen och jag ångrade att jag hade tagit på mig så mycket kläder. En liten stund senare hällregnade det och jag ångrade att jag hade lämnat paraplyet i bilen. Som tur var så hade grannen bakom med sig två regnjackor varav jag fick låna den ena.

Kändis. I slutscenerna, när hela byn är på bröllopsfest, så är Anders Lundin med sonen Adrian en av statisterna. Mycket roligt. Detta kan ha att göra med att det är hans fru som spelar den kvinnliga huvudrollen...

Restaurangbesök. Efter drygt 3 h föreställning åkte jag och sambon till Länsmansgården utanför Sunne för en god middag. Restaurangen finns med i White Guide vilket gjorde att jag hade höga förväntningar. Maten var god, framförallt innerkalvfiléen som vi åt till varmrätt. Jag saknade dock lite kärlek bakom matlagningen, det där lilla extra som gör att woawkänslorna infinner sig. Till exempel så serverades vattnet i en tillbringare från IKEA, en vanlig hederlig Svepa för 19 kronor. Det känns inte helt rätt när man sitter på en anrik värmländsk herrgård. Det var de små detaljerna som saknades alltså.

Bakdag

Eftersom jag alltid är ledig på måndagar så brukar det bli en hel del gjort i köket då. Nu har jag precis satt ett långpannebröd på jäsning. Bekvämt och gott. Till lunch idag blir det soppa. Jag har gjort en stor sats som jag ska frysa in i små lådor för att sen äta som lunch på jobbet. Perfekt. I eftermiddag tänkte jag baka de här. Jag tänkte även hinna ta en joggingtur, slappa lite genom att ligga och läsa i soffan, städa lägenheten, deklarera m.m. Det är mycket som ska hinnas med när man är ledig.

Ikväll ska jag och sambon fira fem år ihop. I min värld är fem år ganska lång tid och väl värt att firas. Tänk att han har stått ut med mig så länge! Och jag med honom... Firar gör vi genom att gå ut och äta på restaurang. Jag ser fram emot kvällen!

Grodlår

Igår var vi med arbetslaget på föredrag med Sissela Kyle och Stefan Einhorn. Ämnet var Konsten att vara snäll. Normalt sett har jag väldigt svårt för Sissela Kyle. Hon spelar oftast en skrikig och jobbig kärring och hennes humor känns som om den ligger väldigt långt från min. (Det finns de som tvistar kring om jag har någon humor, men det är en annan fråga...) Hon var iaf riktigt rolig och höll publiken i sitt grepp samtidigt som hon faktiskt hade någon slags botten och mening med det hon sa.
Efter en paus tog Stefan Einhorn över. Han kom med mer handfasta tips om hur vi ska bete oss mot varandra. Mycket var väldigt tänkvärt. Nu ska vi se om jag lyckas omsätta detta i praktiken!
Efter föredraget gick vi till en libanesisk restaurang. Habiri heter den vilket betyder Älskling. Vi fick in hur många skålar som helst med massa olika röror och smårätter. I en av skålarna låg det grodlår. Grodlår! Vissa ojade sig, själv kände jag genast att det här måste jag smaka. Så nu har jag ätit grodlår för första gången i mitt liv. Det var faktiskt gott och påminde om kyckling i smak och konsistens.